Problemet är komplext

Jag har jobbat i järnvägsbranchen i nästan 30 år och har, tro det eller ej, lärt mig ett och annat. Det finns mönster som upprepar sig, gång på gång.

Eftersom jag jobbar med signalsystem för tåg så tänkte jag dela med mig av vad jag sett genom åren i just denna nisch.

När ett nytt signalsystem ska införas – på en ny bana eller att ett gammalt ska bytas ut – så ligger oftast allt fokus på tekniken.

Här menar jag att man gör det för enkelt för sig och direkt tar ett stort kliv mot att misslyckas eller åtminstone få förseningar och fördyringar.

Det jag vill säga är att jämte tekniken så måste man också ha fokus på:

• människorna som ska arbeta med systemet
• den långsiktiga kostnaden för hela organisationen när ett nytt system införs
• tiden det tar att inte bara utveckla och installera ny teknik, utan även att förändra människors synsätt och vilja att arbeta med regler och rutiner kring detta.

Just att lägga grunden för att ändra på människors arbetssätt och förankra nyttan med ett nytt system slarvas det ofta med. Det leder direkt till obehagliga överraskningar.

Att enbart stirra sig blind på införandekostnaden är på samma sätt också en inbjudan till kaos och överraskningar lite senare. Om man tror att man bara kan lämna ett signalsystem åt sitt öde när man väl driftsatt det är fantastiskt naivt. Man behöver ha en organisation och processer på plats för att hantera avvikelser, rättningar, framtida förändringar och utbildning för att säkerställa den långsiktiga driften och underhållet.

Till sist så behöver införandetiden ta med förändringen hos människorna i organisationen. Vill det sig illa så är förankring och hanteringen av intressenter ett jobb som tar mycket längre tid, än utvecklingen av det tekniska systemet.

Håller du med?

Har jag missat något annat som är minst lika viktigt?